Vad är egentligen musikalitet?

Hur kan man egentligen avgöra hur musikalisk en människa är? De enda tester som finns är egentligen de som mäter tondövhet eller amusi och det är enkelt att urskilja underbarnen från de mediokra eleverna på musikklassen. Man antar att ungefär 1 person på 10 000 kan komma ihåg ett musikstycke direkt och omedelbart spela det på gehör, dvs utan noter. Betydligt fler är tondöva, ca fyra av 100. Då kan man konstatera att den personen är mycket musikalisk men man kan inte se hur alla andra ligger till på skalan.

Och man får inte glömma bort att musik är en konstnärlig form där mycket handlar om tycke och smak.

Musiken är till för människan

Musiken är mycket subjektiv och har funnits med människan så länge man minns, och den tillhör också människan. Inga andra djur anses musikaliska, även om man med lite övning kan lära schimpanser att spela flöjt eller klinka på ett piano. Och visst kan man ha åsikter om fågelsången men fåglarna själva använder det enbart som kommunikation, inte för att de vill skapa vackra stycken. Några Mozart eller Beethoven talar man således inte om i djurlivet.

Musiken och hjärnan

Människans musikaliska förmåga sitter i hjärnan och kan förändra den, menar forskningen. Man vet inte exakt var men någonstans i den vänstra halvan där kreativitetens centrum finns. Och den är mycket djupt rotad. Det finns faktiskt bevis för att människor med demens och Alzheimers sjukdom ändå kan komma ihåg gamla låtar från gamla tider och lyser upp när nostalgiska musikstycken spelas på radion, trots att de inte känner igen en anhörig.

Musikalitet handlar inte enbart om att kunna stampa takten eller sjunga vackert. Det tar även ett känslomässigt uttryck och gör folk berörda på ett eller annat sätt. Musik kan skapa alla möjliga förnimmelser och även betyda mycket på det sociala planet.

Kan tondöva bli artister?

När man ser vissa nya artister eller sångare/sångerskor, kan man ibland undra hur de har hamnat där de har hamnat. Många har uppbackning av skickliga musiker som spelar instrument och bakgrundsångerskor som lyfter upp låten. Ibland kan man också höra en låt som spelats in i en studio men när vederbörande sjunger stycket live, vill man bara hålla för öronen och gå därifrån.

Ett bra exempel på det är Florence Foster Jenkins som ansågs totalt tondöv och värdelös på att sjunga, men som ändå fick en ganska behaglig karriär just som sångerska.

Andra artister vet dock med sig att de inte kan sjunga och använder sig av dansnummer och påkostade shower som för fram dem i ljuset. Och man får inte glömma att många artister står på scen för att de har ett attraktivt utseende. Resten lär sångpedagoger och managers ut med tiden så att det åtminstone förbättras något.